Botaniska trädgården

Inlagt av i okt 21, 2020 i Okategoriserade | 0 kommentarer

Befinner du dig i Göteborg och vill gå och titta på fina blommor och växter, eller bara promenera i vacker miljö för att filosofer

a? Då kan Botaniska trädgården vara något för dig. 

Botaniska trädgården

 är en park med massor av blommor och andra växter i otroligt många olika färger, former och konstellationer. 

Det finns också stora gräsmattor som man kan pausa på.

Vi var där för inte så länge sedan och tittade bland annat på alla vackra dahlior som växer där.

En av de första saker man möts av när man kommer in i trädgården är den stora spegeldammen med koi-karparna. Ovanför spegeldammen finns också den så kallade bildrabatten där de varje år presenterar ett vår- och ett sommarmotiv. I år föreställde rabatten två koi karpar:

Längre in i parken finns köksträdgården och där kan du se allt från chili i växthuset till stora pumpaplantor.

Vill du verkligen koppla av ska du ta dig till Japandalen. Så här beskriver de Japandalen på sin hemsida:

Japandalen tillhör trädgårdens verkliga smultronställen.Den naturliga topografin, det skapade diskreta, zen-inspirerade formspråket och de planterade växterna står i fin samklang.

För den som ger sig tid att känna efter finns här en rofylld stillhet och harmoni, som under vår och försommar förstärks av grodors kväk och fåglars sång. Men Japandalen har något att bjuda besökaren under alla årstider.

Tyvärr är det väldigt branta backar för att ta sig dit med rullstol, vilket resulterar i att om man inte har motor i hjulen eller väldigt starka assistenter så är det väldigt svårt att ta sig dit.

Jag, Andrew, har aldrig varit där men enligt min svärmor som varit där tillsammans med Jossan så är det väl värt besväret att ta sig dit.

Japandalen grundades 1952, nästan 30 år efter att parken öppnade.

Vad är så speciellt med Japandalen då? Jo, alla som varit där skulle säkert säga ”näsduksträden”.

Vad är det? Det är ett träd där blommorna saknar kronblad och hänger på en halv decimeter långa, smala skaft i en liten rund, rödbrun blomställning, som består av många hanblommor och en enda tvåkönad blomma, där pistillens märke sticker upp.

Varje sådant litet blomhuvud är omgivet av två olika stora vita stödblad. Det större kan bli upp till två decimeter och det andra ungefär hälften så långt. Oftast är det mycket blommor på trädet  och då skapar de vita stödbladen en svävande asymmetri som påminner om vajande näsdukar på tork.

Varje år, under tiden då trädet blommar, vallfärdar många svenskar hit för att se just dessa vajande näsdukar.

När ska jag ta mig dit för att ha chans att få se detta då, undrar du kanske? Jo, då ska du bege dig dit i slutet av maj eller i början av juni. Har du möjlighet att hålla ett öga i Göteborgs-Posten så är detta ett hett tips eftersom de brukar skriva om just näsduksträdet när det börjat blomma.

Orkar du inte ta dig hela vägen till Japandalen finns det även ett träd i Bambulunden, men där är det svårare att se blomningen enligt Botaniska trädgårdens hemsida.

Men namnet Japandalen kanske är lite vilseledande då träden faktiskt kommer ifrån Kina.

Är du fikasugen finns också ett trevligt café som serverar mat med säsongens finaste råvaror.

Det finns även en fin lekplats med fina djur utskurna ur trädstammar, bland annat en krokodil och en triceratops.

Läs mer

Oktoberhelg på Tjörn

Inlagt av i okt 4, 2020 i Okategoriserade | 0 kommentarer

Minns ni att vi hyrde en stuga på Tjörn i maj? Vi var där nu i helgen igen. Så mysigt!

Den här gången var vi ett lite större gäng som åkte med. Fredagskvällen bestod mest av god mat i form av kräftor och västerbottenostpaj, god dryck och tittande på Idol. Innan maten hann vi också en promenad ner till bryggan för att se när dessa två galningar testade temperaturen i vattnet.

Lördagen var en riktigt fin dag. Solen sken och det var rätt så ljummet i luften. Så jag, Jossan och några till tog en promenad till Björholmens marina. Det är en promenad på ungefär tre kilometer enkel väg.

Längs med vägen såg vi något som först bara såg ut som en gärdsgård, men enligt en skylt hade det under 1800-talet legat ett hus där. Det var alltså rester från husväggen vi såg. Vi passerade också många vackra fält och ett och annat fint hus. Utanför ett av dem stod dessa små hus:

Det visade sig vara ett mini- bibliotek där man kunde låna böcker, utan krav på att de lämnades tillbaka.

Väl nere i marinan tittade vi på de få båtar som låg där, de flesta var upptagna ur vattnet för vinterförvaring. Efter en stund blev vi törstiga och gick till restaurangen som låg precis vid vattnet och svalkade oss med lokalproducerad öl. Den var riktigt god.

När vi promenerat hem igen var det dags för middag innan vi tog oss ner till Svettpärlan, Ängevikens bastuflotte, som vi hyrt några timmar på lördagskvällen.

Vissa passade även på att ta sig dopp i havet.

 Sedan avslutade vi kvällen med att äta pavlova, ost och kex. Några av oss fastnade även i kortspel. För mig, Andrew, gick det inte så bra… misstänker att det någonstans fuskades, men det säger vi inte högt.

Idag har vi inte hunnit så mycket mer än att komma hem, packa upp våra grejer och sköta alla måsten i form av dusch och att ta hand om det berg av tvätt som vi tog med oss.

Läs mer

Nordens Ark

Inlagt av i okt 4, 2020 i Okategoriserade | 0 kommentarer

Har du hört talas om amurtiger, amurleopard eller röd panda? Det är tre av de utrotningshotade djurarter som finns på Nordens Ark.

På Nordens Ark, norr om Lysekil, finns många av världens utrotningshotade djurarter.

Forskare varnar för att världen  är på väg mot ett sjätte massutdöende av många av världens djurarter, orsakat av människan. 

De skriver på sin hemsida: Det kommer att krävas kraftfulla åtgärder för att skapa ett mer hållbart nyttjande av jordens naturresurser samt att kraftigt öka naturvårdsinsatserna för att bevara hotade arter.

Nordens Arks vision är att hotade arter ska uppnå livskraftiga populationer i sina naturliga miljöer och att den biologiska mångfalden bevaras. För att skapa de förutsättningar som krävs för att hotade arter ska finnas i hållbara populationer i det vilda arbetar de bland annat med avel, uppfödning och utplantering av hotade arter.

När vi var där valde vi att lägga fokus på att se däggdjuren och de djur som vi vanligtvis inte ser i den svenska naturen, som till exempel amurtigern och den röda pandan.

Vi lyckades se alla de djur vi kunde se! Allt från varg och lodjur till przewalskis vildhäst och det djur jag kanske mest av allt såg fram emot – amurtigern.

Vi såg även lodjur, pallaskatt, röd panda och lodjur.

Det är dock otroligt backigt att ta sig runt på Nordens Ark. Inte ens med hjälp är det särskilt lätt, speciellt inte om det nyligen regnat, eftersom asfalten då blev väldigt hal och det på vissa partier var svårt att få fäste med både hjul och skor.

Så mitt tips är att åka dit i sällskap av någon som kan hjälpa till att putta rullstolen och bromsa i nedförsbackarna. Det är en god idé att ha med sig någon även om du har en eldriven rullstol, då det som sagt är väldigt brant på sina ställen.

Vissa djur var svårare att se än andra, kan du till exempel se den asiatiska vildhunden på denna bilden? Titta noga!

Såg du den? Längst upp på berget kan du skymta ryggen på den. 

 

Läs mer

Helikopterpiloterna – en serie om hisnande äventyr i den svenska naturen

Inlagt av i sep 19, 2020 i Okategoriserade | 0 kommentarer

Någon av er kanske minns att vi var uppe på Kebnekaises sydtopp i juli 2018?

Ska vi ut på ett nytt äventyr och klättra i berg, kanske någon tänker nu.

Nej, inte den här gången. Ni kanske minns att vi i samband med den resan åkte vi en hel del helikopter. Nu har tv3 börjat sända en liten serie i 5 delar där de visar vardagen för bland annat de piloter som flyger för Kallax flyg. Man får följa med på allt från flygningar upp till Kebnekaise till att hämta fiskare för att de ska kunna komma tillbaka till fjällstationen innan oväder drar in. Man får också en inblick i hur de kämpade mot alla skogsbränder under sommaren 2018.

Det är en väldigt speciell upplevelse att se dem arbeta och att se både fjällstationen och sydtoppen igen. Det väcker många härliga minnen! Lite extra roligt är det att han som var vår pilot, Patrik Nilsson, än så länge har haft en ganska stor roll i serien och varit med i stora delar av alla avsnitten.

Än så länge har det sänts 3 avsnitt på tv. De visas på måndagar kl. 20:00.

De går även att se på viafree och viaplay.

Så om du tycker om helikoptrar, bergsmassiv som Kebnekaise och att följa realityserier så kan jag varmt rekommendera denna serie!

Läs mer

Potatis, potatis och ännu mer potatis

Inlagt av i sep 2, 2020 i Okategoriserade | 0 kommentarer

Minns ni att jag nämnde i förra inlägget att potatisblasten tagit över precis ALLT?

Well, nu bestämde vi oss för att skörda potatisen för några dagar sedan… Det var inte bara blasten som tagit över. Potatisen hade tagit över hela pallkragen. När vi tagit hand om allt det som vi kunde hitta i ”potatisområdet” i pallkragen lyfte vi försiktigt på våra jordgubbsplantor. Vad hittade vi där? Potatis. Sen lyfte vi på gräslöken, vad hittade vi där? Mer potatis. Vi lyfte på timjan och rosmarin – mer potatis!

Vi fyllde en hel låda med potatis av varierande storlek. Allt från knappnåls-stora till den här bjässen som lätt skulle räcka till en middag för två.

Nästa år har jag bestämt att om jag odlar potatis så kommer jag att göra det på något annat sätt. Hur vet jag inte än, kanske blir det i säck eller spann. Eller kanske en helt egen pallkrage med bara potatis. 

Läs mer

Learning by doing – kaos

Inlagt av i aug 29, 2020 i Okategoriserade | 0 kommentarer

Nu har vi levt med en pandemi runt omkring oss i över 6 månader och vi har försökt skapa oss ett ”nytt” normalt liv. Alltså försökt hitta saker som gör att vi inte utsätter oss för smittorisker, men som ändå genomförs på ett sätt som är så likt ”det gamla vanliga”. Jag personligen tror att de här 6 månaderna bara är början på en väldigt lång period av ett helt nytt sätt att leva. Kanske kan vi aldrig gå tillbaka till att leva exakt så som vi gjorde före den 1 mars i år. Jag vet att det låter väldigt dramatiskt. Men någonstans känns det inte helt orealistiskt att världen aldrig kommer att se ut som den gjorde innan corona.

Men det var egentligen inte det denna text skulle handla om. Vad jag vill komma till är att under vår tid av själv-karantän fick jag en idé om att jag ville börja odla bland annat grönsaker. Hur kom jag egentligen på den idén känner jag nu i efterhand?! Men vi börjar från början.

Jag har alltså försökt odla diverse olika saker i några månader nu. Som det är just nu så har jag börjat med en pallkrage.

I denna finns lök, kryddor av olika sort, jordgubbsplanta samt potatis.

Oj vilket projekt detta har blivit… när allt började växa såg det ju ganska lovande ut, men nu ett halvår senare är det ett mindre kaos…

Jag brukar inte tänka ”learning by doing” och bara köra på och se vad som händer, men det har jag alltså gjort i det här fallet. Kanske inte den bästa taktiken….

Vi satte typ 8 potatisar och det blev så mycket blast att knappt något annat har kunnat växa för att potatisen skuggar ALLT…

Tyvärr är inte det enda problemet vi har haft.

Som de nybörjare vi är så har vi (läs jag) ju inte haft så bra koll på hur mycket sniglar och andra kryp vi har i närheten. Nu kan jag konstatera att ”hjälp vad mycket sniglar och annat som verkar älska vår odling”.

Så här ser vår pallkrage ut just nu. Vi har främst hunnit använda oss av kryddorna och häromdagen åt jag vår första och hittills enda jordgubbe. Det vi inte har använt har alltså sniglar och andra djur festat loss på…

Jag undrar hur det går för potatisen, som inte ens har blommat ännu?

Puh, det här med ”learning by doing” är och har aldrig varit en taktik som har fungerat för mig, så vi får väl se hur det blir till nästa år.

En sak är i alla fall säkert, ska vi ha egenodlad potatis så ska den få en egen pallkrage.

Dessutom har vi bland annat tomatplantor på framsidan och där hittade jag även årets första mogna egenodlade tomat. Mums!

Läs mer

En liten nostalgitripp i skärgården

Inlagt av i jul 27, 2020 i Okategoriserade | 0 kommentarer

Visst är det rogivande att då och då ta någon av de många färjorna ut i Göteborgs skärgård? Det gjorde vi för ett litet tag sedan.

Vi åkte närmare bestämt till Grötö, som ligger i den södra delen av Göteborgs norra skärgård. För att ta sig dit måste man först åka bilfärja från Lilla Varholmen till Björkö, för att sedan ta personfärjan till Grötö.

Denna ö är helt bilfri.

Du kanske känner igen byggnaden på bilden? Under många år ägdes det av DHR och hette då Västerhav. Numera har restaurangen Harald´s flyttat in här.

Under många somrar under tiden som DHR ägde huset hade de även ett samarbete med GGSS, Göteborg Grötö Segelsällskap. Då anordnades ett seglarläger för unga med funktionsvariation, som både jag och Jossan varit på. Dock har vi inte varit där samtidigt.

Eftersom de nya ägarna valt att totalrenovera hela huset så var endast den nya restaurangen på övervåningen öppen när vi var där.

Det kändes väldigt märkligt att komma in i den lokal där jag så många gånger lyssnat på seglings-teori och så var det helt omgjort till restaurang. Men restaurangen var väldigt fin och det kändes verkligen som att de lagt ner mycket energi och kärlek i renoveringsarbetet. Förutom borden inne i restaurangen hade de även loungemöbler med låga bord utanför.

Temat för restaurangen verkar vara italienskt, med bland annat napolitanska pizzor på menyn.

Från loungemöblerna har man utsikt över havet och den stora gräsmattan utanför huset. Men… finn ett fel i den här bilden…

Var är alla de gamla stugorna man kunde bo i? Så gott som alla är rivna. Det kändes också väldigt märkligt att inte de stod där och att gräset fått växa så vilt och fritt. Visserligen har jag full förståelse för att de prioriterar att få färdigt nedervåningen och rummen innan de tar itu med gräset på utsidan.

Någon kanske minns att det fanns en badstrand bortanför skogen? Den var precis som jag minns den. Förutom en liten detalj. Längst ut vid bryggan fanns det tidigare en hiss med en bänk på som gjorde att någon med funktionsvariation lättare kunde komma ner i havet. Den är inte kvar längre.

Det enda som såg ut som det alltid har gjort är båthamnen och bryggorna där färjan lägger till.

Hur var maten på restaurangen då? Nja… vad ska jag säga utan att låta allt för kritisk? Bränd pizzabotten och väldigt dyra pizzor, men storleken på pizzorna var alldeles lagom.

Men gillar du fina promenadstråk och att njuta av havsluften så är Grötö en ö som jag verkligen kan rekommendera!

Läs mer
Hoppa till verktygsfältet