Roadtrip i höstrusket

Inlagt av i nov 29, 2020 i Okategoriserade | 0 kommentarer

Höstvädret är verkligen här på allvar nu känns det som. Regn, blåst och mörker avlöser varandra. Detta gör det lite extra utmanande i dessa corona-tider för oss i riskgrupp, eftersom vi dels inte ska besöka miljöer vi inte brukar vistas i och inte träffa fler människor än absolut nödvändigt.

Men vi har som tur är möjlighet att ha bil och personer runt om oss med körkort. Detta gör att vi ändå kan ta oss ut på roadtrips och se nya saker, även om det blir från bilrutan.

Nyligen passade vi på att ge hjärnan lite nya intryck när vi var ute på en av våra roadtrips.

Vi startade som vanligt hemifrån och styrde söderut.

Ett av de första ställena vi körde förbi var Kungsbacka och denna byggnad.

Jag har tidigare inte lagt så mycket märke till hur fin stationsbyggnaden vid Kungsbacka station faktiskt är.

En liten stund senare gjorde vi en avstickare från vår planerade rutt och körde ner till Hanhals holme. Förutom en fin sandstrand och ett mysigt glasscafé finns Hunehals borg. Vilket egentligen är resterna efter en borg som legat uppe på denna kulle på 1200-talet.

Borgen byggdes av en dansk greve vid namn Jakob Nielsen och hade en viktig roll i nordisk stormaktspolitik i slutet av 1200-talet och början av 1300-talet. Tyvärr började den förfalla ca 1330 och glömdes bort av de flesta.

Den dåvarande danske kungen Erik Klipping mördades av Greve Jakob år 1286 och då flydde Jakob till Hunehals borg. Jakob fick senare stöd från den norske kungen och bestämde att borgen skulle byggas ut. Då påbörjades också bygget av Varbergs borg.

Under senare delen av 1200-talet bytte det som idag är norra Halland ägare inte mindre än tre gånger. Det var danskt, för att sedan bli norskt och slutligen svenskt. Under några år hann det även med att vara ett självständigt grevskap.

År 1305 skänktes grevskapet till den norske kungen Håkon som sedan lämnade över borgen till sin svärson, den svenske hertigen Erik Magnusson. När Erik dog vid Nyköpings Gästabud 1318 tog hans fru, den norska prinsessan Ingeborg över. I takt med att betydelsen av Varbergs borg växte glömdes Hunehals borg av mer och mer. Sista gången den nämns i skrift var år 1328.

Från Hanhalsholme styrde vi bilen ännu längre söderut och efter en stund hamnar vi nere i Åsa, närmare bestämt Åsa strand och utomhusbadet Vita Sand.

På avstånd kan vi se tre skärmar i luften och assistenten som är med får i uppdrag att gå ner och kika och fotografera stranden.

Det visar sig vara ett gäng kitesurfare, eller draksurfare. Det är en slags enmans-segling där personen står på en bräda och styr den så kallade draken för att förflytta sig över vattnet.

När vi beundrat dessa en liten stund fortsatte vi söderut mot Frillesås. Längs med vägen passerade vi väldigt många hästgårdar på vägen. Här ser ni en av dem.

När vi väl nått Frillesås började vi trippen norrut igen, men självklart tog vi inte samma väg upp som vi tagit ner.

Vi tog oss tvärs över motorvägen bort mot små ställen som vi aldrig hört talas om innan, Breared och Gällinge, för att slutligen nå Fjärås innan vi var hemma igen. Här kan du se en bit av åsen.

Längs med denna rutt passerar vi också köpcentret Freeport i Kungsbacka, Äskhults by, Skårs gård, Fjärås Bräcka, Bräutigams och Tjolöholms slott.

Äskhults by är ett kulturreservat i Kungsbacka kommun. Byn har varit obebodd sedan 1964 och har legat på samma plats sedan 1500-talet.

Läs mer

Svampplockning längs Djursjövägen

Inlagt av i nov 16, 2020 i Okategoriserade | 0 kommentarer

Kantarell-toast – MUMS!

Gillar du av svamp? Kanske lite extra mycket just kantareller? Då kanske detta tipset är något för dig.

Vi var ute på promenad i skogen för ett tag sedan. Det känns som att det kommer att bli en del skogspromenader och liknande framöver eftersom vi ju ska hålla oss borta från mer eller mindre allt och alla.

Vi hade som mål att promenera längs med skogsvägen till Djursjön som ligger en bit sydost om Lindome.

Man kan ta bilen en bit in i skogen, men efter en stund kommer man till en vägbom och får helt enkelt ställa bilen där och promenera längs med skogsvägen för att ta sig hela vägen fram.

För att ta sig hela vägen till sjön är promenaden ungefär två och en halv kilometer. Vi kom inte hela vägen denna gången, men vi hittade en hel del intressant på vägen.

Vi kunde se längs vägen att det växte svamp här och där, så vi skickade in Magnus, Jossans kusin, för att plocka trattkantareller.

Efter ungefär en halvtimmes sporadiskt plockande hade han fått ihop vad jag tyckte såg ut att vara en hel del.

Tyvärr är det inte så lätt för oss i rullstol att ta oss in i skogen, men promenadvägen var väldigt fin.

Vad gjorde vi med trattkantarellerna när vi kom hem kanske någon tänker. Du har säkert en bra gissning.

Japp, vi gjorde kantarell-toast med schalottenlök och riven parmesan.

Det är något väldigt speciellt med att äta kantarell-toast med egenplockade kantareller.

Läs mer

Mysig höstdag vid Ramhultafallet

Inlagt av i nov 9, 2020 i Okategoriserade | 0 kommentarer

I dessa tider gäller det att tänka utan

för boxen. Det tycker jag att vi på något sätt har blivit ganska bra på nu när vi ha

r levt med den här pandemin i ganska precis 8 månader.

I somras såg det ganska optimistiskt ut. Det såg ut som att svenskarna kanske kunde platta ut kurvan och att vi lagom till jul kunde återgå till något som liknade det sätt vi levde på i februari.

Men så tog semestertiden slut, det blev september och fler och fler gick tillbaka till sina arbetsplatser.

I takt med detta har fallen av covid-smittade ökat i ett väldigt högt tempo.

Smittspridningen har ökat i hela landet igen. Enligt aktuella uppgifter i GP ökar trycket på vården i bland annat Västra Götaland, med Göteborg som huvudfokus, ökat ordentligt.

På mindre än en vecka har de patienter som behöver intensivvård fördubblats.

Ni förstår vad detta innebär för oss och för många andra i riskgrupper. Dags att gå i ide igen. Nej men vi går mot juletider och ju närmare nyår vi kommer, desto närmare snö blir det också. Snö innebär för de flesta med någon funktionsvariation större svårigheter att ta sig fram utanför det egna hemmet.

Detta kommer innebära att vi tvingas tänka ”vart kan vi ta vägen på utflykt som inte innebär att det blir ett allt för stort projekt, samtidigt som vi inte träffar andra”.

Här kommer då ett tips!

Ni kanske minns att vi var och grillade vid Ramhultafallet, som rinner ut i Lygnern i våras?

Vi var där i helgen igen. I våras hade det inte hunnit bli så mycket vatten i fallet ännu, men nu forsade det ordentligt!

Vi satte oss vid samma grillplats som senast och hade såklart förberett med både ved och korv att grilla.

Det är något väldigt speciellt med att sitta ute i naturen och höra alla naturens ljud samtidigt som man sitter framför en varm brasa med en nygrillad korv i handen.

Det är ca 200 meter från parkeringen till grillplatsen. Terrängen är lite backig och är hårt packat grus, så om man inte har bra styrka i händerna eller inte riktigt litar på sin handstyrka så rekommenderar jag att man tar någon med sig. Det finns låga träbänkar runt grillplatsen och en bit närmare vattenfallet finns bord med bänkar.

Vill man ta sig ner till sjön är det en ganska brant backe ner hela vägen och enligt de assistenter som var med oss är det klippor när man väl kommit ner. Galna som de är så passade de på att ta ett dopp när de var där nere 😉

Läs mer

Höstpromenad i Särö

Inlagt av i okt 28, 2020 i Okategoriserade | 0 kommentarer

Någon kanske minns att vi i våras tog en promenad längs med vattnet i Särö?

Vi var där nyligen igen och promenerade längs med vattnet. Vår utgångspunkt var, precis som tidigare, Blomstermåla. Men istället för att promenera fram och tillbaka testade vi denna gången att komma runt så att vi till slut kom upp för den väg vi kört med bilen. Det visade sig vara en riktigt bra och fin promenadväg, förutom den allra sista backen upp mot parkeringen vid Särö Västerskog där vi visste att det var gatsten, eller kullersten som många lite slarvigt kallar det, på vägen istället för asfalt.

Längs med vattnet är det ganska mycket träd, kolla på alla dessa fina färger på löven!














I den tidigare nämnda backen kan man också se en gammal byggnad, Stolpboden, som står på nio avsmalnande stolpar av sten och ovanpå varje stolpe finns en häll som ska spärr vägen för råttor och möss. I den här typen av byggnader förvarade man mat förr. Anledningen till att huset byggdes på stolpar är för att skydda det som förvarades mot skadedjur, fukt och stöld.

Längs med vägen passerar man också Särö Golf Club, som också äger Stolpboden.

Tittar man till vänster om golfklubbens huvudbyggnad så kan man se ett torn på höjden – det är Särö kyrka.

Hela promenaden blev ungefär två och en halv kilometer lång.

Läs mer

Botaniska trädgården

Inlagt av i okt 21, 2020 i Okategoriserade | 0 kommentarer

Befinner du dig i Göteborg och vill gå och titta på fina blommor och växter, eller bara promenera i vacker miljö för att filosofer

a? Då kan Botaniska trädgården vara något för dig. 

Botaniska trädgården

 är en park med massor av blommor och andra växter i otroligt många olika färger, former och konstellationer. 

Det finns också stora gräsmattor som man kan pausa på.

Vi var där för inte så länge sedan och tittade bland annat på alla vackra dahlior som växer där.

En av de första saker man möts av när man kommer in i trädgården är den stora spegeldammen med koi-karparna. Ovanför spegeldammen finns också den så kallade bildrabatten där de varje år presenterar ett vår- och ett sommarmotiv. I år föreställde rabatten två koi karpar:

Längre in i parken finns köksträdgården och där kan du se allt från chili i växthuset till stora pumpaplantor.

Vill du verkligen koppla av ska du ta dig till Japandalen. Så här beskriver de Japandalen på sin hemsida:

Japandalen tillhör trädgårdens verkliga smultronställen.Den naturliga topografin, det skapade diskreta, zen-inspirerade formspråket och de planterade växterna står i fin samklang.

För den som ger sig tid att känna efter finns här en rofylld stillhet och harmoni, som under vår och försommar förstärks av grodors kväk och fåglars sång. Men Japandalen har något att bjuda besökaren under alla årstider.

Tyvärr är det väldigt branta backar för att ta sig dit med rullstol, vilket resulterar i att om man inte har motor i hjulen eller väldigt starka assistenter så är det väldigt svårt att ta sig dit.

Jag, Andrew, har aldrig varit där men enligt min svärmor som varit där tillsammans med Jossan så är det väl värt besväret att ta sig dit.

Japandalen grundades 1952, nästan 30 år efter att parken öppnade.

Vad är så speciellt med Japandalen då? Jo, alla som varit där skulle säkert säga ”näsduksträden”.

Vad är det? Det är ett träd där blommorna saknar kronblad och hänger på en halv decimeter långa, smala skaft i en liten rund, rödbrun blomställning, som består av många hanblommor och en enda tvåkönad blomma, där pistillens märke sticker upp.

Varje sådant litet blomhuvud är omgivet av två olika stora vita stödblad. Det större kan bli upp till två decimeter och det andra ungefär hälften så långt. Oftast är det mycket blommor på trädet  och då skapar de vita stödbladen en svävande asymmetri som påminner om vajande näsdukar på tork.

Varje år, under tiden då trädet blommar, vallfärdar många svenskar hit för att se just dessa vajande näsdukar.

När ska jag ta mig dit för att ha chans att få se detta då, undrar du kanske? Jo, då ska du bege dig dit i slutet av maj eller i början av juni. Har du möjlighet att hålla ett öga i Göteborgs-Posten så är detta ett hett tips eftersom de brukar skriva om just näsduksträdet när det börjat blomma.

Orkar du inte ta dig hela vägen till Japandalen finns det även ett träd i Bambulunden, men där är det svårare att se blomningen enligt Botaniska trädgårdens hemsida.

Men namnet Japandalen kanske är lite vilseledande då träden faktiskt kommer ifrån Kina.

Är du fikasugen finns också ett trevligt café som serverar mat med säsongens finaste råvaror.

Det finns även en fin lekplats med fina djur utskurna ur trädstammar, bland annat en krokodil och en triceratops.

Läs mer

Oktoberhelg på Tjörn

Inlagt av i okt 4, 2020 i Okategoriserade | 0 kommentarer

Minns ni att vi hyrde en stuga på Tjörn i maj? Vi var där nu i helgen igen. Så mysigt!

Den här gången var vi ett lite större gäng som åkte med. Fredagskvällen bestod mest av god mat i form av kräftor och västerbottenostpaj, god dryck och tittande på Idol. Innan maten hann vi också en promenad ner till bryggan för att se när dessa två galningar testade temperaturen i vattnet.

Lördagen var en riktigt fin dag. Solen sken och det var rätt så ljummet i luften. Så jag, Jossan och några till tog en promenad till Björholmens marina. Det är en promenad på ungefär tre kilometer enkel väg.

Längs med vägen såg vi något som först bara såg ut som en gärdsgård, men enligt en skylt hade det under 1800-talet legat ett hus där. Det var alltså rester från husväggen vi såg. Vi passerade också många vackra fält och ett och annat fint hus. Utanför ett av dem stod dessa små hus:

Det visade sig vara ett mini- bibliotek där man kunde låna böcker, utan krav på att de lämnades tillbaka.

Väl nere i marinan tittade vi på de få båtar som låg där, de flesta var upptagna ur vattnet för vinterförvaring. Efter en stund blev vi törstiga och gick till restaurangen som låg precis vid vattnet och svalkade oss med lokalproducerad öl. Den var riktigt god.

När vi promenerat hem igen var det dags för middag innan vi tog oss ner till Svettpärlan, Ängevikens bastuflotte, som vi hyrt några timmar på lördagskvällen.

Vissa passade även på att ta sig dopp i havet.

 Sedan avslutade vi kvällen med att äta pavlova, ost och kex. Några av oss fastnade även i kortspel. För mig, Andrew, gick det inte så bra… misstänker att det någonstans fuskades, men det säger vi inte högt.

Idag har vi inte hunnit så mycket mer än att komma hem, packa upp våra grejer och sköta alla måsten i form av dusch och att ta hand om det berg av tvätt som vi tog med oss.

Läs mer

Nordens Ark

Inlagt av i okt 4, 2020 i Okategoriserade | 0 kommentarer

Har du hört talas om amurtiger, amurleopard eller röd panda? Det är tre av de utrotningshotade djurarter som finns på Nordens Ark.

På Nordens Ark, norr om Lysekil, finns många av världens utrotningshotade djurarter.

Forskare varnar för att världen  är på väg mot ett sjätte massutdöende av många av världens djurarter, orsakat av människan. 

De skriver på sin hemsida: Det kommer att krävas kraftfulla åtgärder för att skapa ett mer hållbart nyttjande av jordens naturresurser samt att kraftigt öka naturvårdsinsatserna för att bevara hotade arter.

Nordens Arks vision är att hotade arter ska uppnå livskraftiga populationer i sina naturliga miljöer och att den biologiska mångfalden bevaras. För att skapa de förutsättningar som krävs för att hotade arter ska finnas i hållbara populationer i det vilda arbetar de bland annat med avel, uppfödning och utplantering av hotade arter.

När vi var där valde vi att lägga fokus på att se däggdjuren och de djur som vi vanligtvis inte ser i den svenska naturen, som till exempel amurtigern och den röda pandan.

Vi lyckades se alla de djur vi kunde se! Allt från varg och lodjur till przewalskis vildhäst och det djur jag kanske mest av allt såg fram emot – amurtigern.

Vi såg även lodjur, pallaskatt, röd panda och lodjur.

Det är dock otroligt backigt att ta sig runt på Nordens Ark. Inte ens med hjälp är det särskilt lätt, speciellt inte om det nyligen regnat, eftersom asfalten då blev väldigt hal och det på vissa partier var svårt att få fäste med både hjul och skor.

Så mitt tips är att åka dit i sällskap av någon som kan hjälpa till att putta rullstolen och bromsa i nedförsbackarna. Det är en god idé att ha med sig någon även om du har en eldriven rullstol, då det som sagt är väldigt brant på sina ställen.

Vissa djur var svårare att se än andra, kan du till exempel se den asiatiska vildhunden på denna bilden? Titta noga!

Såg du den? Längst upp på berget kan du skymta ryggen på den. 

 

Läs mer
Hoppa till verktygsfältet