Frankrike nästa!

Inlagt av i aug 22, 2019 i BLOGGINLÄGG | 0 kommentarer

Efter några timmars sömn var det dags att gå upp och packa ihop det lilla vi tagit med oss upp i lägenheten och äta frukost innan det var dags att sätta sig i bilen igen för att köra mot Le Havre. Vi hade bestämt att vi skulle försöka ta vägen längs kusten och de landstigningsställen som användes under invasionen av Normandie. Vi började köra norrut mot Oostende och sedan vidare mot Dunkerque och slutligen ställde vi in siktet på Calais. Men vi insåg snabbt att det skulle ta alldeles för lång tid att köra så nära kusten som det var möjligt hela vägen, så någonstans i närheten av Calais körde vi ut på största möjliga väg för att hinna fram och komma in i vårt boende innan vi var tvungna att hämta de två sista biljetterna till USA-matchen. Men den bit vi kunde köra längs med kusten var väldigt häftig, vi körde förbi flera bunkrar där man såg olika maskingevär sticka fram, i någon har jag för mig att vi såg pipan till en pansarvagn.

Men som sagt, vi behövde öka tempot för att hinna. Ut på största möjliga väg och gasen i botten mot Le Havre. När vi kom fram till Le Havre på eftermiddagen åkte vi till tågstationen för att hämta upp min, Andrews, mamma som skulle vara med oss under en vecka. Sedan var det raka spåret mot vårt boende – ett stort enplanshus. Vi hade inte vilka grannar som helst, vi hade de här sköna figurerna – 

Vi hann inte mer än att få en snabb rundvandring av ägaren till huset och lasta av så gott som all packning innan det var dags att åka mot det svenska supporterlägret för att hämta upp de sista biljetterna och gå till arenan.

Med alla biljetter i säkert förvar tog vi oss sedan till arenan för att hitta våra platser.

Säkerheten runt arenan var hög, som den såklart ska vara. Det enda lite tråkiga var att vi inte fick ta med oss vår banderoll in på arenan.

Eftersom vi blev tvungna att köpa de två biljetterna som inte var rullstolsbiljetter väldigt tätt inpå resan så fick vi ta de biljetter som fanns. Detta resulterade i att vi inte kunde sitta tillsammans allihop. Men det skulle visa sig att vi hamnade riktigt bra allihop ändå. Jag, Jossan och våra mammor hamnade till höger om den svenska klacken, snett ovanför ena hörnflaggan och precis vid BBC Sports tv-kameror. Magnus och Anna hamnade mitt i klacken!

Eftersom vi satt där vi satt kunde vi se intervjuerna som BBC gjorde på väldigt nära håll. Ni kan säkert gissa vem som var det stora intervjuplåstret – Hope Solo. Ja, det amerikanska damlandslagets före detta stjärnmålvakt som försökte psyka Lisa Dahlkvist i kvarstfinalen i OS 2016.

Hur var matchen då? Den började med en kalldusch redan i tredje minuten. 1-0 till USA efter hörna och de hade fått den kanonstart de ville ha. Sedan dröjde det till början av andra halvlek innan det var definitivt över. Ett inlägg som ledde till att en amerikanska kunde skjuta bollen, via Jonna Andersson i försvaret, i mål. Men i och med de nya reglerna där domaren har möjlighet att videogranska olika situationer så var det ingen som visste om det faktiskt blivit mål eller inte förrän efter en lång stund när domaren kom ut på planen igen och gjorde tecknet som talade om att målet var godkänt. Matchen slutade 2-0 till USA, detta betydde att Sverige slutade tvåa i gruppen och skulle spela sin åttondelsfinal i Paris fyra dagar senare

Lämna kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Hoppa till verktygsfältet