Miriam Bryant på Scandinavium

Inlagt av i mar 8, 2020 i Okategoriserade | 0 kommentarer

Finders Keepers, One Last Time, Black Car… Känner du igen låttitlarna? Om du gör det så kan du säkert lista ut vad och vem denna text kommer att handla om. Just precis, Miriam Bryant.

Vi var på avslutningskonserten av hennes Mi amor – tour i Scandinavium i fredags.

Hur är tillgängligheten för oss funkisar? Den är mycket bra. Det är lätt att ta sig in och runt arenan. Det finns många platser på i stort sett varje sektion runt hela arenan. Eftersom de är på rad 6 så kommer man nära golvet och scenen och ser bra oavsett var scenen är placerad. Den här gången hade de delat av arenan på mitten och satt scenen vid ”mittcirkeln”, vilket gjorde att avståndet inte var speciellt långt till scenen från där vi satt. Detta skapade också den härliga intima känslan och kändes mer som att man satt i Miriams vardagsrum och lyssnade på konserten än på en stor arena. Det enda som kan vara en svårighet, men som jag tror är oundviklig oavsett vilken arena man än är på, är att det är relativt branta ramper för att ta sig till de olika sektionerna. Det finns visserligen ledstång som man kan använda för att dra sig upp om man har armstyrkan till det. Om man vill handla något att äta eller dricka behöver man då ha med sig någon som antingen kan hjälpa till med att bära eller köra en tillbaka till platsen. Det finns även flera funkis-vänliga toaletter.

På biljetterna stod det att det skulle börja 19:30. Då tänker man ju att huvudartisten som man gått dit för att se ska börja spela 19:30, eller hur? Så var inte fallet den här gången. Upp på scen kom istället en blond tjej och började skriksjunga med alldeles för mycket bas i högtalarna. Basen var så kraftig att vi som satt i andra änden av lokalen kände hur det vibrerade obehagligt i kroppen. ”Hjälp, ska ljudet vara så här hela kvällen?”, tänkte vi. Det visade sig att hon var ett av två förband. Andra förbandet, Estraden, var bättre och basen i högtalarna var inte alls lika kraftig. ”puh, vad skönt att inte ha jordbävning inombords längre”. Klockan tickade på och vi började till slut undra om det var någon slags skämt – Miriam hade inte synts till och vi hade suttit där i snart en och en halv timme.

Men den som väntar på något gott… Klockan 21:00, alltså en och en halv timme efter tiden på biljetterna kom hon äntligen ut på scenen och arenan exploderade.

Eftersom hon nyligen släppt en EP var många av låtarna från den med, bland annat Du med dig, NERÅT/UPPÅT och såklart Blåmärkshårt (Mi Amor).

Hon körde även några av hennes lite äldre låtar, som Black Car, Rocket och Push Play.

För många blev hon nog känd i samband med att hon var med i Så mycket bättre 2015. När hon kör One last time, som blev hennes tolkning av Niklas Strömstedts ”Sista morgonen” i programmet, får åtminstone jag rysningar och gåshud. När hon sedan spelar Lisa Nilssons låt ”Allt jag behöver” dröjer det inte länge innan hela arenan kör allsång tillsammans med Miriam. Som sagt, gåshud!

Någonstans mitt i konserten kom en kille in på scen. Det var Viktor Leksell. Viktor tog sig till kvalfinalen i Idol 2017. Miriam berättar att första gången hon träffade honom var när hon satt inlåst i Musikhjälpen-buren förra året och han var där för att sjunga en låt som rörde henne till tårar – hans låt ”Svag”.

Hon avslutar på bästa sätt, genom att köra sin tolkning av Taubes ”Ett sista glas”. Perfekt avslutning på en underbar kväll!

 

Lämna kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Hoppa till verktygsfältet