Okategoriserade

Inlagt av i jan 25, 2021 i Okategoriserade | 0 kommentarer

Längtan efter en värld utan restriktioner

Idag är det exakt ett år sedan det första fallet av covid-19 i Europa bekräftades. Det fallet visade sig vara kopplat till en resa från det sedan tidigare drabbade området i Kina. Jag tänkte ”okej, men det är bara ett enstaka fall. Det kommer nog inte hit.”

Så tänkte säkert många andra runt om i Europa också. Så tänkte jag fram till söndagen den åttonde mars förra året. Då började den isolering som vi levt med i olika grad sedan dess. Den mardrömslika snöboll som världen nu lever i hade börjat på riktigt.

Vi som hade planer på att resa och hälsa på Jossans farmor i Finland och planeringen av vår resa till England för att se svenska damlandslaget i fotboll spela EM skulle ha börjat ta fart.

Ingenting av detta blev av. På grund av den växande pandemin som covid-19 orsakat. Gränser stängs och öppnas om vartannat runt om i världen och det är stundtals osäkert om vi ens vågar lämna vårt hem, i alla fall upplever jag det så.

Ju längre tiden gick in på våren insåg vi också att alla de konserter vi hade biljetter till inte skulle bli av.

Inga evenemang och inga längre resor.

Just nu lever nog många på gamla minnen från härliga resor. En resa jag minns starkt var en resa till Kiruna som vi gjorde påsken 2017. Förutom att vi besökte världens största och modernaste underjordsgruva för järnmalm så besökte vi ishotellet i Jukkasjärvi och en byggnad som jag verkligen gillade och imponerades av – Kiruna kyrka.

”Du ska rita en kyrka som är som en lappkåta”,sade disponenten Hjalmar Lundbohm (1855-1926), Kirunas grundare, till Kiruna kyrkas arkitekt Gustaf Wickman (1858-1916).

Detta uppdrag lyckades arkitekten mycket bra med. Kyrkans form påminner verkligen om en lappkåta. Basen är bred och smalnar av ju längre upp man kommer. Dessutom kommer ljusinsläppet uppifrån, precis som i en lappkåta. Detta har man lyckats åstadkomma genom att fönstren på de nedre väggarna av kyrkan är målade, medan fönstren högre upp inte är det. Dessutom kan man hitta tolv förgyllda skulpturer på olika platser på olika platser på kyrkans tak. De föreställer människor i olika sinnestillstånd.

I takt med att gruvan växer så hotas byggnader på den plats där Kiruna idag ligger på grund av sprängningarna i marken. Detta har gjort att man har påbörjat förflyttning av husen runt omkring och planeringen kring förflyttningen av den drygt hundra år gamla kyrkan med alla dess gravplatser runtomkring är också igång.

Om allt går enligt plan så kommer flytten av kyrkan att ske år 2025-2026.

Nu håller vi tummarna för att vaccineringen kommer igång i full fart i samhället och att vi kan börja resa snart igen!

Läs mer

Solig, stormig och snöig inledning av 2021

Inlagt av i jan 11, 2021 i Okategoriserade | 0 kommentarer

Jag säger det varje år, ja även förra året med allt konstigt som var och fortfarande är: vart tog tiden vägen?

Det känns som att det var alldeles nyss vi gick över till 2021 och vi lämnade ett märkligt 2020 bakom oss. Men nu har redan en tredjedel av januari gått?

Vad har hunnit hända sedan året började? Julian Assange slapp bli utlämnad till USA, antalet bekräftade fall av Covid-19 passerade 90 miljoner och Storbritannien har, förutom officiellt få igenom Brexit, hunnit besluta om en tredje lock-down sedan pandemin började. Dessutom har en av världens mäktigaste män kommit med fler ”intressanta” kommentarer på sin favorit-plattform och bli permanent blockerad från bland annat just denna plattform. I och med en av alla dessa ”intressanta” kommentarer starta kravaller och vad som har kommit att kallas för en domestic terrorist attack, vilket ungefär betyder ”inhemsk terroristattack”.

Men för att se ljuset i tunneln så har vaccinationen börjat komma igång även i Sverige och vi, jag och Jossan, har hunnit med i alla fall tre saker som vi gärna tipsar om.

För ett tag sedan testade vi, Jossans mamma Marian och kusin Magnus att ta oss runt Lilla Delsjön. Det var otroligt tungt. Alla utom Jossan har ju varit sjuka i covid-19 och vi har fortfarande en del rester kvar efter det.

Min kondition är i ”normala” fall inte superbra, men efter att jag var sjuk i covid-19 så känns det som att min kropp inte ens kan stava till kondition – den är helt bortblåst! Även Marian och Magnus håller med om det.

Men det är otroligt fint att gå runt där och blicka ut över sjön.

Runt Delsjöarna finns det också många fina grillplatser, men alla var upptagna när vi var där. Tur att vi inte kom ihåg att ta med oss grillkorven just denna gång 😉

Men vid nästa utflykt, som också leder mig in på nästa tips, kom vi ihåg att ta med oss den.

Vi var ett gäng som hade siktet inställt på Ramhultafallet, som rinner ut i Lygnern. Men Jossans moster, Anita, hade hunnit före oss dit och hann ringa för att meddela att det var helt knôkat med bilar och inte fanns någon parkeringsplats. Så då fick vi snabbt tänka om.

Magnus visste att det fanns ett vindskydd på andra sidan Lygnern, så vi bestämde att vi tar oss dit.

Som ni vet så är vi inte helt främmande för att ta oss fram där vissa skulle säga att det är omöjligt.

Sagt och gjort, vi började promenera mot det nya målet. Jag låter avsaknaden av bilder på promenaden dit ge er en hint om vilken koncentration vi allihop hade för att ta oss fram. Vi skulle rakt igenom skogen, med allt vad det innebär. Stig, stenar och diverse rötter. Lägg dessutom till branta backar.
Du har väl i bakhuvudet att vi låg sjuka i covid-19 för en månad sedan? 😉 Vi var ganska slut när vi väl kom fram.

Men det var absolut värt ansträngningen! Vilken mysig grillplats med vindskydd och två grillplatser!

Efter den ansträngningen smakade korven helt gudomligt gott!

Efter att vi njutit av både korven och utsikten ett tag påbörjade vi projektet att ta oss tillbaka till bilen.

Det tredje och sista tipset för denna gång är att ta bilen ut till Gottskär och antingen promenera ut till Utholmen, där finns bänkar och bord om man vill ta sig en fika eller bara sätta sig vid bryggan och njuta av den fina utsikten. Lite längre bort ligger också Gottskärs hamn, som även den är väldigt fin.

Läs mer

Hur summerar man detta konstiga år?

Inlagt av i dec 22, 2020 i Okategoriserade | 0 kommentarer

Julen är snart här, ännu ett år är snart över. Ett mycket märkligt år. Vad passar bättre än att försöka göra någon slags summering av 2020?

Januari flöt på i ungefär samma takt som vanligt. Jag, Andrew, hade redan på hösten innan dragit igång en process för att ta reda på vad mina besvär i händer, armar och nacke berodde på. Mina kroppsliga besvär blev allt mer påtagliga och jag kände att jag bara blev sämre. Detta gjorde att jag också behövde dra igång processen att få en ny rullstol. Jag behövde en rullstol med hjälpmotor. I mitten av februari var det bestämt att vi skulle byta lokal på jobbet. På grund av mina besvär kunde jag inte ta mig fram på den heltäckningsmatta som var utlagd på golvet i de nya lokalerna med min gamla rullstol. Efter flera turer fram och tillbaka beslutades att jag fick gå hemma med lön tills jag fått min nya rullstol.

Tråkigt till en början, men nu när jag ser tillbaka på det, var det nog ett klokt beslut.

Vi hoppar fram till början av mars. Jossan fyllde år den första mars och vi hade många gäster hemma och hade mycket trevligt. Då hade nyheten om att ett virus brutit ut i Kina knappt nått mina öron ännu. En vecka senare var vi på vad vi trodde skulle bli en av många konserter i år. Vi var på Miriam Bryants konsert på Scandinavium.

På mindre än 24 timmar gick vi från att sitta i en fullsatt arena till att knappt våga lämna lägenheten. Riktigt så dramatiskt var det kanske inte, men det är så jag kommer ihåg känslan.

Dagarna gick plötsligt ut på att lista ut ”vad kan vi göra idag som gör att vi inte träffar andra människor”. Många dagar fylldes med att hålla oss uppdaterade kring vad som hände i världen med detta virus som spred sig som en löpeld i hela världen. Det blev många timmars tittande på nyheter och dagliga presskonferenser där det kändes som att situationen i världen och i Sverige blev värre och värre för varje dag som gick.

Den ena konserten efter den andra har ställts in och vi gick från att ha varje vecka hela sommaren uppbokad till att inte ha något alls inbokat. Vi började tänka vad vi kunde hitta på som kändes så säkert som möjligt för att skydda oss mot covid-19, som viruset vi alla känner till döptes till under våren.

Under sommaren och hösten har vi spenderat en vecka i Varberg och en helg i RBU:s stuga på Tjörn, annars har vi mest ägnat oss åt att göra dagsutflykter. Några av dessa har ni kunnat läsa om i tidigare inlägg.

Under senare delen av hösten och början av vintern började idéer kring vad vi skulle göra för pepparkakshus ta form. Det skulle bli vår egen tolkning av Hogwarts och Harry Potters värld. Ju närmare första advent vi kom desto mer började pepparkakshuset, med tillhörande figurer, ta form. Till slut stod det färdigt, lagom till första advent. Titta så fint det blev!

Det var tur att vi hann få det färdigt innan första advent, för sista helgen i november insjuknade en av Jossans assistenter i covid-19. Ganska exakt en vecka senare var det min tur. Jag fick, tack och lov, förhållandevis milda symptom och kände mig mycket piggare efter 10 dagar. Så fort jag åkte in för att göra mitt första test började processen att lista ut hur vi skulle göra för att skydda Jossan från att få det. Vi bestämde att jag skulle flytta hem till mina föräldrar under den veckan som jag behövde hålla mig isolerad.

Det blev en vecka med mycket film-tittande, men också det här:

Jag och farsan satt i två dagar och sorterade allt gammalt lego som jag och min syster lekte med när vi var små. Vi valde att sortera dem utifrån de beskrivningar på olika figurer som fanns sparade, så att man vet att det inte saknas något nästa gång man vill bygga ihop en viss figur.

Efter att jag testades positivt så testade sig både Marian och den assistenten som jobbade på kvällen innan jag blev dålig. Det visade sig att båda testade positivt. Då tänker någon säkert nu: hur har det gått för Jossan? Jo, hon har testats två gånger sedan vi andra blev dåliga. Hon har varit negativ båda gångerna. Hur det har kunnat bli så kan ingen av oss förklara. Vi är bara väldigt tacksamma att hon inte har fått det.

Nu hoppas vi på en lugn jul utan några otrevliga överraskningar och att 2021 kommer med många positiva överraskningar.

Med det vill vi önska er en riktigt

God Jul och Gott Nytt År

Önskar Jossan, Andrew och alla Jossans assistenter

Simma lugnt hälsar dessa badande tomtar
Läs mer

Roadtrip i höstrusket

Inlagt av i nov 29, 2020 i Okategoriserade | 0 kommentarer

Höstvädret är verkligen här på allvar nu känns det som. Regn, blåst och mörker avlöser varandra. Detta gör det lite extra utmanande i dessa corona-tider för oss i riskgrupp, eftersom vi dels inte ska besöka miljöer vi inte brukar vistas i och inte träffa fler människor än absolut nödvändigt.

Men vi har som tur är möjlighet att ha bil och personer runt om oss med körkort. Detta gör att vi ändå kan ta oss ut på roadtrips och se nya saker, även om det blir från bilrutan.

Nyligen passade vi på att ge hjärnan lite nya intryck när vi var ute på en av våra roadtrips.

Vi startade som vanligt hemifrån och styrde söderut.

Ett av de första ställena vi körde förbi var Kungsbacka och denna byggnad.

Jag har tidigare inte lagt så mycket märke till hur fin stationsbyggnaden vid Kungsbacka station faktiskt är.

En liten stund senare gjorde vi en avstickare från vår planerade rutt och körde ner till Hanhals holme. Förutom en fin sandstrand och ett mysigt glasscafé finns Hunehals borg. Vilket egentligen är resterna efter en borg som legat uppe på denna kulle på 1200-talet.

Borgen byggdes av en dansk greve vid namn Jakob Nielsen och hade en viktig roll i nordisk stormaktspolitik i slutet av 1200-talet och början av 1300-talet. Tyvärr började den förfalla ca 1330 och glömdes bort av de flesta.

Den dåvarande danske kungen Erik Klipping mördades av Greve Jakob år 1286 och då flydde Jakob till Hunehals borg. Jakob fick senare stöd från den norske kungen och bestämde att borgen skulle byggas ut. Då påbörjades också bygget av Varbergs borg.

Under senare delen av 1200-talet bytte det som idag är norra Halland ägare inte mindre än tre gånger. Det var danskt, för att sedan bli norskt och slutligen svenskt. Under några år hann det även med att vara ett självständigt grevskap.

År 1305 skänktes grevskapet till den norske kungen Håkon som sedan lämnade över borgen till sin svärson, den svenske hertigen Erik Magnusson. När Erik dog vid Nyköpings Gästabud 1318 tog hans fru, den norska prinsessan Ingeborg över. I takt med att betydelsen av Varbergs borg växte glömdes Hunehals borg av mer och mer. Sista gången den nämns i skrift var år 1328.

Från Hanhalsholme styrde vi bilen ännu längre söderut och efter en stund hamnar vi nere i Åsa, närmare bestämt Åsa strand och utomhusbadet Vita Sand.

På avstånd kan vi se tre skärmar i luften och assistenten som är med får i uppdrag att gå ner och kika och fotografera stranden.

Det visar sig vara ett gäng kitesurfare, eller draksurfare. Det är en slags enmans-segling där personen står på en bräda och styr den så kallade draken för att förflytta sig över vattnet.

När vi beundrat dessa en liten stund fortsatte vi söderut mot Frillesås. Längs med vägen passerade vi väldigt många hästgårdar på vägen. Här ser ni en av dem.

När vi väl nått Frillesås började vi trippen norrut igen, men självklart tog vi inte samma väg upp som vi tagit ner.

Vi tog oss tvärs över motorvägen bort mot små ställen som vi aldrig hört talas om innan, Breared och Gällinge, för att slutligen nå Fjärås innan vi var hemma igen. Här kan du se en bit av åsen.

Längs med denna rutt passerar vi också köpcentret Freeport i Kungsbacka, Äskhults by, Skårs gård, Fjärås Bräcka, Bräutigams och Tjolöholms slott.

Äskhults by är ett kulturreservat i Kungsbacka kommun. Byn har varit obebodd sedan 1964 och har legat på samma plats sedan 1500-talet.

Läs mer

Svampplockning längs Djursjövägen

Inlagt av i nov 16, 2020 i Okategoriserade | 0 kommentarer

Kantarell-toast – MUMS!

Gillar du av svamp? Kanske lite extra mycket just kantareller? Då kanske detta tipset är något för dig.

Vi var ute på promenad i skogen för ett tag sedan. Det känns som att det kommer att bli en del skogspromenader och liknande framöver eftersom vi ju ska hålla oss borta från mer eller mindre allt och alla.

Vi hade som mål att promenera längs med skogsvägen till Djursjön som ligger en bit sydost om Lindome.

Man kan ta bilen en bit in i skogen, men efter en stund kommer man till en vägbom och får helt enkelt ställa bilen där och promenera längs med skogsvägen för att ta sig hela vägen fram.

För att ta sig hela vägen till sjön är promenaden ungefär två och en halv kilometer. Vi kom inte hela vägen denna gången, men vi hittade en hel del intressant på vägen.

Vi kunde se längs vägen att det växte svamp här och där, så vi skickade in Magnus, Jossans kusin, för att plocka trattkantareller.

Efter ungefär en halvtimmes sporadiskt plockande hade han fått ihop vad jag tyckte såg ut att vara en hel del.

Tyvärr är det inte så lätt för oss i rullstol att ta oss in i skogen, men promenadvägen var väldigt fin.

Vad gjorde vi med trattkantarellerna när vi kom hem kanske någon tänker. Du har säkert en bra gissning.

Japp, vi gjorde kantarell-toast med schalottenlök och riven parmesan.

Det är något väldigt speciellt med att äta kantarell-toast med egenplockade kantareller.

Läs mer

Mysig höstdag vid Ramhultafallet

Inlagt av i nov 9, 2020 i Okategoriserade | 0 kommentarer

I dessa tider gäller det att tänka utan

för boxen. Det tycker jag att vi på något sätt har blivit ganska bra på nu när vi ha

r levt med den här pandemin i ganska precis 8 månader.

I somras såg det ganska optimistiskt ut. Det såg ut som att svenskarna kanske kunde platta ut kurvan och att vi lagom till jul kunde återgå till något som liknade det sätt vi levde på i februari.

Men så tog semestertiden slut, det blev september och fler och fler gick tillbaka till sina arbetsplatser.

I takt med detta har fallen av covid-smittade ökat i ett väldigt högt tempo.

Smittspridningen har ökat i hela landet igen. Enligt aktuella uppgifter i GP ökar trycket på vården i bland annat Västra Götaland, med Göteborg som huvudfokus, ökat ordentligt.

På mindre än en vecka har de patienter som behöver intensivvård fördubblats.

Ni förstår vad detta innebär för oss och för många andra i riskgrupper. Dags att gå i ide igen. Nej men vi går mot juletider och ju närmare nyår vi kommer, desto närmare snö blir det också. Snö innebär för de flesta med någon funktionsvariation större svårigheter att ta sig fram utanför det egna hemmet.

Detta kommer innebära att vi tvingas tänka ”vart kan vi ta vägen på utflykt som inte innebär att det blir ett allt för stort projekt, samtidigt som vi inte träffar andra”.

Här kommer då ett tips!

Ni kanske minns att vi var och grillade vid Ramhultafallet, som rinner ut i Lygnern i våras?

Vi var där i helgen igen. I våras hade det inte hunnit bli så mycket vatten i fallet ännu, men nu forsade det ordentligt!

Vi satte oss vid samma grillplats som senast och hade såklart förberett med både ved och korv att grilla.

Det är något väldigt speciellt med att sitta ute i naturen och höra alla naturens ljud samtidigt som man sitter framför en varm brasa med en nygrillad korv i handen.

Det är ca 200 meter från parkeringen till grillplatsen. Terrängen är lite backig och är hårt packat grus, så om man inte har bra styrka i händerna eller inte riktigt litar på sin handstyrka så rekommenderar jag att man tar någon med sig. Det finns låga träbänkar runt grillplatsen och en bit närmare vattenfallet finns bord med bänkar.

Vill man ta sig ner till sjön är det en ganska brant backe ner hela vägen och enligt de assistenter som var med oss är det klippor när man väl kommit ner. Galna som de är så passade de på att ta ett dopp när de var där nere 😉

Läs mer
Hoppa till verktygsfältet